och kyrka, med barn, men utan Man. Med väninna och bilkuddar och fotboll i bakluckan "ifall vi vill röra lite på kroppen", som Storebror sa. Lovsång och söndagsskola och nattvard, tack gode Gud. Det blir min stående replik den här dagen: Tack gode Gud. Det blir lätt så på söndagarna. Jag minns allt som har hänt sedan jag blev kristen för inte så länge sedan. Hur skulle man kunna minnas utan tacksamhet?
Det finns någon sorts bas i den där tacksamheten. Livet är inte särskilt platt -rätt mycket uppåt och neråt är det. (Fast det kanske det bara är jag som tycker?) Men basen är tacksamheten. Landningsplattformen. Den jag alltid kommer tillbaka till.
"Tack för att jag fick börja leva" sa Storebror en gång i sin aftonbön. Där är den nog, plattformen. Där, i vetskapen om att vad som än har hänt, vad som än gick käpprått åt skogen idag också, så har jag i alla fall fått börja leva. Kanske inte bara för min egen skull. Tanken svindlar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar