Det är sent och jag är trött

och allt blir orättvist och vasst och grått
och irritationen
bryter igenom och tar plats.

I hela kroppen känns det:
Det var länge sen
och jag är ovan

Man kan be om ursäkt
Det blir bra.

När du skapade mig

så var det du
som skapade mig
din kärlek som formade mig

Skapa mig på nytt varje dag
med samma kärlek.

När du dömer mig så är det du
som dömer mig
I din kärlek skall jag befrias

Lär mig.

Han sa till någon annan

med värme och stolthet i rösten
"Du ser ju. Det lyser ur hennes ögon"
och det var hans egen frimodighet
och han vet att det är längtan, det som lyser
efter att dela evangeliet
efter att få ropa från bergstoppar och tak
efter att få visa
skatten, under presenningen, på garageuppfarten

och han känner mig, så han ser ljuset
han vet om min längtan
och han tror den är den enda källan

Jag vet
men han anar kanske inte
att det är han som lyser,
också,
ur ögonen.

Han lyser ur mina ögon
de lyser
med hans ljus
och när jag hör att han ser
när han berättar för andra att jag lyser och han ser
då sväller hjärtat i bröstet
och ingenting går sönder, allt blir helt
Jag är hans.

Jag hänger tvätt igen.

Det är en ny vår
och den är annorlunda än den förra
och solen värmer fingrarna och nacken
I hjärtat är det redan varmt
och fuktigt upptinat och bultande igen

Jag är här i solen på gräsmattan med tvätten under himlen
och han är här i tankarna
de som är mina
jag hänger snyggtröjan med stolthet och förväntan
och ler åt vad den rymmer sen, när den är torr

man hänger tvätten där den får plats
och han får ta på mig där han har lust
och det är inte särskilt snyggt och rakt
men det är mjukt

och allt ryms
och allt är möjligt
och ingenting är stelfruset och kallt
Kom om hörnet
hemliga glädje
med ditt munspel
Jag kan höra dig.
Han kommer hem igen.

Och solen lyser

på mig och en del andra
och karma kommer inte i närheten av avgörandet:
Vilka?
Mig också.

Gräsmattan är yrvaket spräcklig
men när jag kommer nära
i magläge
så är de där
de nya stråna.
Det börjar om.

En ny vår
Är det nåden?
Den slår igenom
berg av snö
hjärtan av sten
global finanskris
härdsmälta

Erövra
dränk mig
låt mig sträcka armarna
mot din sol.

Kärlekar

många samtidigt.
Den ena, första, den som är för livet och för idag
den manifesterar sig på varje bro med båda kyssarna
i varje blick
mitt huvuds tyngd mot hans halsgrop
omedelbar förståelse

att vilja hämta månen och stjärnorna
lägga dem på nattduksbordet
visa honom när han vaknar
Att inte kunna
att hämta kaffe
i stället
och veta att det räcker

De andra
de ganska många
några nya, men inte sköra.
Omedelbara.

Platonisk passion
å, kom
stanna kvar
lämna mig aldrig
du behöver inte ta i mig
men lämna mig aldrig

Ett stort leende
en ryggrad av stål
blå blick som ser rakt igenom allt det som var jag
och nu är en del av vi

Ge oss mjuka händer

vi som är
stenkastare
gravgrävare
veropare


ge oss repstegar som leder uppåt
mjuka händer
och starka armar

Hjärtan av kött och blod

gör oss
till fottvättare
omplåstrare
upplyftare

Låt den som är utan skuld kasta första stenen
Det skulle regna blommor då
och bröd

I spegeln finns en annan än jag tror

med leende och spikrakhet i ögonen
och lite färg på kinderna
men jag känner henne på den nya
vårnäspricken
Det är jag.

Jag trodde jag var vag och trött och blek
mer nån att ta i än att se på
nån att hantera i barmhärtigt mörker
nån som lever upp
medan hon inte syns
som har sitt värde i nåt mer än yta

men håret blänker och är mjukt
jag ser det!
Hisslampsreflexer i det mörka
jag vet vart jag ska gå
jag vet vad jag ska göra där

Det var aldrig viktigt.
Jag vet att jag är vacker i hans ögon
varje dag
och glömde spegelbilden
Tänd lampan.
Rör vid mig
Du kan få titta
också.
Det är trollen som spricker i ljuset
Jag är en prinsessa

döden visar sitt bleka ansikte

någon annan stans
och plötsligt är jag rädd så att jag skakar.
Något finns att förlora
och blekheten har synts förr, som i dimma långt bort
eller påtagligt nära

Den jag älskar är inte odödlig han heller
och jag kan inte älska honom kvar
inte älska honom frisk om han blir sjuk
inte älska honom trygg
inte älska honom hel
bara älska honom där han är och gå med dit han går

är det för bra för att vara sant
är det för bra för att fortsätta vara sant
Vad ska hända nu?

Jag vill möta ålderdomen
i det här sällskapet
bli gammal
hålla handen in i döden
men inte än

det är jag som är jag
det är honom jag älskar
och jag vill skydda honom som man
skyddar en
nedramlad fågelunge
bästa kameraobjektivet
som man sätter träläster i skönaste skorna
och vintervilar sina pelargoner
som man håller huvudet på en nyföding

försiktigt blåsa undan dammkorn
hålla händerna skyddande
vårda
stryka ömsint med fingertopparna
se rakt in i ögonen
finnas kvar

Räcker det?