Det finns två församlingar

och båda är mina. Kommunfullmäktige och kyrkan med de gröna stolarna är inte samma sa, men de har mig gemensamt. Biskopen har sin givna plats på det ena stället, men inte på det andra. I onsdags var han ändå där, på platsen där uppdraget är oss givet av väljarna. Han sade det som jag behövde höra: Det finns ett som är givet av Gud. Gud kan vara där. Han var där i onsdags. Man kunde höra en knappnål falla. Vi är 51 olika människor. Det fanns ord till var och en av oss.

Nån gång gör man

något man inte vill, för att rätt person ber en. När man har börjat säga det man innerst inne vet är sant, så upptäcker man efter en stund att det där stället där man hade kunnat vända om och ta tillbaka är passerat för länge sen, utan att man märkte det när man gick förbi.

Hur säger man det som först gör ont, för att sedan, kanske, om man har tur, göra gott?

Hur hjälper man en människa, som man egentligen inte känner, att se sig sälv i en spegel utan skojiga bucklor?

Hur tar man sig rätten att bli den som säger andras sanning? Och hur gör man om rätten gavs tll en när man inte frågade?

Jag har sett den Allvarssammes anslagstavla

och bilderna av hans barn. Jag har utan att fråga fått höra vad han längtar efter, och vilka, i väntan på ett telefonsamtal. När det ringde vaknade jag som ur trans, och gick.

Snart är han inte längre min präst, utan någon annans. Han vet inget mer om mig, mer än att jag är där, varje gång. Snart är han inte där längre.

Hur ska jag återgälda?

Vem skall fixa kyrkkaffe när han kommer dit han är på väg?
Inte jag.

Hur blir det utan honom och utan hans allvar?
Jag bara undrar.

Jag har en människa som jag bara känner på djupet, och han är på väg bort.

Man kan göra sönder en mässa

Man kan söka bekräftelse istället för att söka Gud.
Man kan fiska skratt istället för att fiska människor.
Man kan be om medhåll istället för att be om nåd.

Han som kommer med fullkomlighet mitt i allt som är ofullkomligt, han är där ändå.

ESC-reflektioner ur barnamun:

(Storebrors.)

Om Thorleif: "Han skrev en massa låtar när han var ung. Sen gedde han liksom upp, och sen ångrade han sig. Nu har han skrivit en låt till.

Om Sarah Dawn Finer, apropå den norska urrigningen tidigare under kvällen: "Å! Hon har _också_ fått en bröstförlängning!"

När, exakt, på lördagkvällen

hör mamman på väg mot sammanbrott sin make säga: "Håll andan! Jag kommer inte åt när din mage hoppar sådär."

Rätt svar: När han försöker ta loss hennes ljust olivgröna bommullsblus ur elvispen medan hon skrattar så tårarna rinner. Ja. Det blev lite trassligt där ett tag. Men blusen höll, fast den var billig. Tack, H&M.

Inte vispa kläderna, kom ihåg det!