Du går där jag kan se dig
alltid mellan mig och horisonten
med glad rygg och långa steg
På stranden står jag
i ständig väntan
med armarna hängande,
beredda att sträckas ut
långt innan du kan se dem
och när du vill
kan du vända tillbaka.
Gå aldrig bort från mig
på någon is
i någon dimma
Gå under solen och den klara himlen!
Jag vill betrakta dig på avstånd
Jag vill hålla armarna beredda
och blicken fäst
på din glada rygg
och dina spår i snön.
1 kommentar:
Hej!
Det var väldigt längesen jag var här nu....men när jag nu hittar hit igen och läser om barnen som är på väg...jag vet inte om jag ska tycka det är fint eller läskigt...
Jag hör min 13-åring snarka på sitt rum. Lite läskigt är det allt, att han ska bli stor och på väg bort. Men visst ska jag alltid stå här med famnen öppen om han längtar hem igen! :)
Kramar till dig, du skriver så vackert!!!
/Anna
Skicka en kommentar