en vanlig långfredag mitt i
industrisemestern
dunkade med kraft mitt huvud
i sammanträdesrummets grusiga bordsskiva
medan jag
rak i ryggen
höll ansiktet på plats
Ingen såg. Jag tror att ingen såg
Jag gick någon annanstans
med huden bara skenbart hel och hållen
kvar på mig
och stal en eftermiddagstimme,
sammetsmjuk och tankeklar och varm
Påkläderskan
tog fram sin rustning
min rustning
och en påskdagsaning
närmade sig sakta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar