Maken och Mamman hade glömt att åka dit.
Kan det vara maj-demensen som gör sig påmind?
Rektorn ringde in oss och var inte arg.
Det blir bra.
Förtröstan var ordet.
Han får längta så mycket han vill efter skolstart, Lillebror,
och han kommer att visa sig ha skäl för sin längtan.
Vi är många som har pratat ihop oss, och som sopar mattan
och som tror på honomm. Han vet inte om det,
men det är sant.
Det blir bra.
Skolan. Storebrors skola, Storebrors fröken och Storebrors fritids.
Kan det bli bättre?
4 kommentarer:
"Maj-demens", å det FINNS ett sånt uttryck (i alla fall från och med nu). Det ska jag ta fram för att förklara varför jag missar så mycket så här års. Det blir så långt och krångligt när man ska förklara att man har fyra barn och att ALLA både skolor fritids och diverse fritidsintressen drar i en för firande och avslutande så här års.
Storebrors fröken och fritids. Det låter som här. Har ju prickat in de tre första med tre års mellanrum - fast så kommer de och säger att man bara ska gå två år på mellanstadiet och sätter käpapr i hjulet för fortsatt ärvande av fröknar.
tack för ett nytt ord till min vokabulär! Det tänker jag använda flitigt
Maj-demens.... smakar på ordet. Jag gillar det :)
Härligt när det känns bra inför skolstart.
*kram*
Min majdemens gjorde att vi missade att gå på ett femårskalas. Och det finns ju inga omtagingar på kalas... Trist!
Näe, jag tror inte det kan bli bättre. Vi har det också så; storebrors skola, fröken och fritids väntar på lillasyster. Hon väntar otåligt och jag väntar i trygghet. Majdemens är ett fantastiskt uttryck. Jag är glad att juni är här.
Skicka en kommentar