Raseriet faller ner på mig

utan förvarning, från oväntat håll
och plötsligt längtar jag, destruktivt,
efter en famn, vilken som helst, om den är stor
om den är varm
för den som är min är inte här
och raseriet når hans öron också.

Jag är inte knusslig
Om du håller om mig så är det bra
Vem är du?

Och en annan morgon, efter några dagar, vaknar jag
sträcker på ryggen och armarna
Jag kan gå själv och jag kan
hålla om.

Gummibollsraseri
Gummisnoddselakhet
Det vänder tillbaka till källan.
Jag är förändrad och oförstörd
Det är jag som står upp.