i mina armar
tänker jag att allting bara kan bli bättre
för att jag får låna värmen som är hans
och han får låna min.
För att jag är den som en gång lovade
att ingen unge som är min ska vara rädd
och ensam mitt i natten
för att jag är en liten unge i en stor kropp
för att jag inte är rädd längre
för att Nattbekanten
åker på däng
varje gång i slutet av historien
De vet var jag finns
ofta i soffan
alltid i närheten
Mamman
alltid vid deras sida
ibland på rygg under ett äppelträd
här med dem
på väg
mot imorgon
det finns en famn för mig också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar