är silverblek, ton i ton
skimrande nästan hemlig
när jag ligger platt och uttöjd
över mina lakan.
Du gick före, ut ur mig
för att andas.
Jag följer efter.
Nu står jag rak intill dig.
Man ser det:
Hur jag svämmar över
i ditt stillsamma kölvatten,
hur jag viker mig
ett halvt varv över mig själv
i dina tysta spår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar