kom han hem igen
och jag hittade honom
lutad mot diskbänken
som om han aldrig hade gått sin väg.
Den allvarliga glädjen
spred sig
som när ett vanligt munspel
låter varje ton höras
ensam
tills den tar slut.
Mamman som har glömt hur man gråter
torkade tårarna bakom dörren.
Allt är väl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar