tisdag 11 augusti 2009

Ibland tar den bara slut.

Orken. Lusten. Kärleken?
Jag älskade en plats en gång och det var inte länge sen.
Numera älskar jag bara människor.
När platsen inte är densamma längre, när hemma har blivit långt borta,
då är det dags att gå.
När de starka vinner, när vargarna bygger bo i vardagsrummet,
då vill jag inte leka herde längre.
Är ni med mig?

6 kommentarer:

Nen Na sa...

Självklart är vi med dig.

HOsanna sa...

Jag är inte säker på vad du menar men jag går vid din sida...

Emelie sa...

Jag är med dig, trots att jag som Hosanna inte riktigt förstår.

Anonym sa...

Jag vet precis vad du menar.
Tillhör, liksom du, de som inte länge kan bygga bo och bädda runt de svaga, i ett vardagsrum där vargspillningens skarpa stank sargar mina luktorgan och det jag ser omkring mig får det att vända sig i min mage.
Du vet att jag vet.
Du vet att också jag bygger andra bon, på andra sätt nu.
Vi bygger vidare, tillsammans, och låter aldrig Vargarna vinna.
Inte egentligen.
Minns det.

Kärlek, min vackra vän!

/Erindriel

Dammråttan sa...

Är inte heller säker på vad du menar, men själklart är jag med dig.

Anonym sa...

förstår och är med dig. Tog samma beslut om än på andra grunder. Finns här, det vet du. Kram!