onsdag 16 september 2009

Den nya prästen,

vad ska jag kalla honom?
Han är inte alldeles mainstream,
ögonen är de vackraste jag har sett
och jag förstår inte alltid vad han säger.
Gudstjänsterna är stor glädje, evangelium, bön och lovsång.
Ingen tvekan, inga förbehåll, allt att hoppas på och längta efter.

Den Allvarsamme går någon annanstans,
och nej, jag klarar mig fortfarande inte utan honom.
Det är det fina: Människor lämnar ekande tomrum när de går
och ingen kan fylla någon annans.

Glädjen kommer istället
och den kommer att svepa mig med sig som en floddvåg.
Var hamnar jag? Vänta och se.

5 kommentarer:

Cheyenne sa...

Kul med ny präst!

Det braiga med präster som slutar är att de ofta inte riktigt slutar iallafall.

Mamman på väg sa...

*Flinar* Nä, han ska bli kyrkoherde. I Essunga. Lyckliga Essunga.

Lotte sa...

det tråkiga är om de går vidare och gör något annat. Vi hade en kanonbra präst som blev vik biskopsadjunkt...

Cheyenne sa...

I Essunga?! Skulle han inte pensioneras? Ja, si di där prästerna *s*

Mamman på väg sa...

Lotte: Vilket slöseri...!
Cheyenne: Nä, Kyrkoherden med de milda ögonen! Den Allvarsamme!!