och minns början, storlek sextiotvå.
Nu kan barnen hämta in sin egen torra
och de mjukaste strumporna, men ännu inte de minsta, är mina.
Solen skiner och det hjälper inte
för de skenbart hela klädnyporna
faller frostsprängda sönder i mina händer.
Värme för sent.
Inte bara de.
Jag hängde tvätt i början.
Gör jag det i slutet?
Är detta slutet?
Är det nu?
2 kommentarer:
Å, det låter som om någonting inte är riktigt bra. Kram!
Nejdå.
Inte kommer värmen för sent.
Och jag tror
att det fortfarande
bara är början.
Skicka en kommentar