predikade, och jag var kyrkvärd.
Psalm 313 och psalm 490 på samma gudstjänst - så mycket bättre blir det inte.
Han deklarerar klart och tydligt att han ser framåt
och aldrig någonsin över axeln.
Han går inte att behålla när han försvinner
och jag finner mig - det känns som ett dödsfall man vet om i förväg
och temat för söndagen är Livet och döden.
Jag tänker sörja. Jag är en som sörjer det jag förlorar.
Som tittar bakåt, men går framåt,
på den väg jag är satt att gå.
Psalmerna tjänar till påminnelse, tröst och hopp
och förtjänar uppmärksamhet idag igen:
sv ps 313
1.
Min frälsare lever,
jag vet att han lever,
fast världen har sagt han är död.
Och inget kan skilja
mitt hjärta från honom,
ej änglar, demoner och död.
2.
Min frälsare lever,
jag vet att han lever.
Jag honom får möta till sist,
när jag har lagt av mig
min kropp som en klädnad,
befriiad från ångest och brist.
3.
Ej så som man råkar
en främling på gatan,
-nej, så som man ser på en vän,
en vän man har drömt om
i nätter och dagar
och äntligen finner igen.
4.
Ja, öga mot öga
i klarhet och jubel
och värme och friskhet och glans
vi lever med honom
som här vi har anat.
Vi lever för alltid som hans.
Sv ps 490
1.
Guds Son en gång i morgonglans
skall åter komma hit
och alla ängslans skuggor flyr
och världen fylls av liv.
Han är densamme som han var
men klädd i härlighet.
Med solens krona blir han krönt
och stjärnors diadem.
2.
Och klarare än påskens ljus,
då han steg ur sin grav
och krossade det ondas makt
och dödens udd bröt av,
ja, klarare än påskens sol
är Herrens härlighet
när han på skyar kommer hit
och alla honom ser.
3.
Guds Son en gång i morgonglans
skall komma hit igen.
Hans stora dag, låt oss med bön
och tro påskynda den.
Guds son ska komma.
Allt som dolts
skall då bli uppenbart.
Vi väntar, ropar med hans folk:
Kom, Herre Jesus, snart!
Vilka är era favoriter, och vad sjöng ni med i idag?
4 kommentarer:
Jag älskar båda de där, fast det visste du nog redan. 313 sjunger jag ofta i duschen på morgonen. Sedan älskar jag många fler. En psalm för varje tillfälle, nästan. Just nu 62 vers två, rad tre "och älskade världen tillbaka till Gud", 206 för överlämnandet, 522 för att den inspirerade mig att fortsätta blogga, nattvardspsalmerna 393, 396, 399 för att de talar om gemenskapem mellan människor och Gud och för att jag ryser. 256 de dagar livet känns tungt att bära. 217 när livet inte riktigt bär, när jag inte vet eller förstår. 90 när jag behöver ord för att Gud är större och 721 när jag vill vara i Gud, Gud i mig och alla människor tillsammans.
Idag sjöng jag för full hals med i 899 (i psalmer i 2000-talet) den gillar jag också, och så sjöng jag 217. Annars var det tråkpsalmer!
Vi får nog diskutera psalmer ngn gång tror jag.
Stor kram till dig!
313 hade vi också. Den är ren och klar i sitt budskap.
Vi sjöng bland annat de här lovsångerna: Öppna mitt hjärta för dig Gud, Så stor är vår Gud och Kom var mitt centrum. Ett par till som jag inte minns just nu.
Fina psalmer ni sjöng. Jag blev berörd av att läsa texterna!
Emelie: Ja, dags att prata psalmer! :) Psalm 90 är varm och kärnfull uppmuntran, tycker jag.
Hosanna: Det är den verkligen. Särskilt vers 3, "Ej så som..." är underbar.
Cheyenne: Vi behöver varandras uttryckssätt, ju...
Skicka en kommentar