sträcker jag mig mot solen.
Som alltid är det obehagligt att få sina tillkortakommanden synade,
men det är så mycket mer behagligt att känna hur dimman lättar,
huvudet klarnar
och att plötsligt veta vad som behöver göras.
Gomorron - fast det var dyrt.
Inatt sover jag gott.
Nä, fråga inte, för jag kan inte förklara
men stå ut med mig och alla bristerna.
Tack.
3 kommentarer:
*gilla* Jag tror jag förstår.
Så gärna.
Jag lade en slöja av mina slutsatser över dina vackra och kloka ord och genom dem förstår jag genast och absolut vad du menar - och håller med och känner med och lever med.
Jag "står ut" och gillar och väntar på besök därtill. :)
//Erindriel
Skicka en kommentar