är Nattbekanten där
och den här gången har jag inget att sätta emot, ingen att sätta emot, för svärmor har bäddat sängar i varsitt rum åt mig och maken, och en varm sexåring ska inte behöva vara sin mammas murbräcka mot ångesten.
Rakbladsfingrarna och den brännande iskylan är densamma, och jag kastar mig av och an i sängen, och jag vet inte varifrån han kom den här gången heller, eller vart han går, eller när.
Dagen efter: Ingen att prata med, men makens hand på kinden, och noteringen, klädd i ord: "Du ser betryckt ut." Jag kunde svara "Det är inte så bra" och ta emot omfamningen som var det enda svaret.
I nöd och lust.
7 kommentarer:
I nöd och lust. Och varför bäddar svärmor så??
Jag tänker på dig!
För inte så bra, är jobbigt.
STOR KRAM!
-ME-: Svärmor har nån sorts skydda lilla sonen-instinkt och förtränger ivrigt det otäcka faktum att han har haft sex (med mig dessutom) minst två gånger... :D Annars är hon bra. Jag blir bergis likadan. *s*
Emelie: Tack, och dito, och sådär. Kram.
Min varma famn, i efterskott och i form av en tanke sänd genom eterrymden.
Du, hör av dig på MSN eller mailen är du snäll!
//Erindriel
I nöd och lust, ibland glömmer man det.
Gör ont i mig att du har det så.
Åh, det där låter alltför bekant. Kram.
Kram.
Skicka en kommentar