min förmätenhet
och kanske revolutionen!
Viljan att
klä av världens kungar
deras regalier
(och förstås prydligt vika ihop
hela grannlåten
eller låta den följa
sin kallelse
och bli en vanlig golvhög)
Att därefter lägga mig tillrätta
och göra plats
Kom
Här finns en arm att sova på
Jag känner inte dig.
Bli människa
i den här famnen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar