plötsligt blir nedsmälta
och gjuts om till nattvardskärl
när den tysta bönen
fylls av rop
som inte är mina
när huden
som i brist på bättre användning
låg slängd över en stolsrygg
försiktigt smeks på plats igen
av vanliga händer
och ord
har åtminstone något
blivit vad det ska vara.
2 kommentarer:
Detta välsignade "något"! Tack, Tove!
Ja när nåt har blivit som det ska då är iaf nåt bra.
Skicka en kommentar