att hela tyngden är min att bära
och att brödet tog slut för en stund sedan
när tystnaden är ensamhet
mer än vila
och när bullret utifrån
stör ut varje egen tanke
när jag inte längre väntar mig det
kommer min frälsare och vän
med vanlig kärlek
och ett ganska litet munspel
Så spelar Han en storm för oss
som överröstar skrammel och tjut
och får det här trädet
att svaja, skrattande
men inte blåsa bort.
Det regnar många äpplen och
små blad
Fånga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar