Han går med. Man går där utan att veta vart man ska, och han går med. I vilsenhet och förtvivlan går han med. Man har inte en aning om att det är han, men han går med. Och det är natt, och han stannar kvar, och han bryter brödet, och då vet man.
Därför firas nattvard, tror jag: För att vi behöver det. För att vi varje gång brödet bryts ser klart en stund och känner igen den uppståndne Kristus. Där ger han sig tillkänna, kommer oss nära och stannar kvar.
Prästen av porslin var hos oss idag, samlad och tydlig, som alltid med något viktigt att säga. Blicken fast och blåvarm, rösten klar och ren som munblåst glas. Hon vet något som jag också vill veta. Kom snart tillbaka!
2 kommentarer:
Ej blott en blick, ett ord jag beder om
Nej som till Emmaus du fordom kom
och sorgsna bröders tunga börda bar
kom, ej att gästa blott, bliv hos oss kvar
Min favorit vers i min favoritkvällspsalm, "Bliv kvar hos mig"
Jag tror du har rätt, det är när brödet bryts vi känner igen Kristus. Jag längtar efter honom, hela tiden. Fast han alltid är här så önskar jag att han kunde vara närmare ändå.
*Närmare än ditt eget hjärta", Emelie, oavsett hur det känns. *håller om*
Skicka en kommentar