Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
Ibland är verkligheten, den vanliga verkligheten nära dig, oändligt mycket värre än alla litterära eländesskildringar i världen. Det som emellertid är utmärkande för verkligheten är att den kan förändras. Allt beror i slutändan på vanliga, unika, enskilda människor, på gott och på ont.
Samhällets skydsnät, även det allra yttersta, består inte av något annat än enskilda människor med tankar och känslor, öron att lyssna med, munnar att tala med och makt att fatta beslut. När det brister, när de sammanflätade händerna tappar taget, eller släpper, för att verkligheten är så svår att den inte får vara verklig, då faller människor hårt och tungt. När det håller samman håller det för allt.
Vi som inte behöver upprättelse för att överleva, vi lär aldrig någonsin få det. Sanningen segrar, jag vet det; kanske kommer den aldrig att bli allmängods, men den segrar. Det enda riktigt viktiga: Den som behöver räddas kommer att bli räddad.
Han har öppnat för mig en väg
och bytt min ängslan i jubelsång.
4 kommentarer:
Det finns både svart och vitt i allt som är grått. Ibland får man titta mera noga än annars för att se klart vilket som är vilket.
NenNa: Just så. Jag vet att det där inlägget var kryptiskt mitt i ljuset, men det viktigaste, det om svart och vitt och grått, det kom fram ändå.
Tänk så många gånger jag funderat över vad som är sanning....egentligen. Funderingar och grubbel kan vara bra, men i lagom mått. Åtminstone för mig. Så en dag bytte jag vad mot vem. Kram mamman på väg. jag längtar efter dig.
farmorsan: Det är ömsesidigt - och sanningen, det är någon, snarare än något, det är sant.
Skicka en kommentar