har blå ögon som tittar ut genom fönstret när hon talar med mig. Hon har gjort min resa, hon också, från snävt till öppet, från exklusivitet till inkluderande, fast förutsättningarna var så olika. Jag trodde mig veta någt om hennes tankar. Jag trodde mig veta att jag förvisso älskar hennes gudstjänster, men att vi inte resonerar likadant. Jag älskar att ha fel.
Jag har sagt det ofta på senaste tiden, och varje gång har det varit en liten seger, ett steg på vägen: Jag älskar att ha fel. Jag älskar att plötsligt veta mer, utan att ha vetat att jag visste mindre innan jag förstod.
Gud
Lär mig.
Forma mig.
Låt mig växa
och bli mig själv.
3 kommentarer:
Jag instämmer i din bön!
Haha, så sant, vad trevligt det kan vara att inse att det var fel och inse att man inte insåg det innan.
Finns det något som är rätt eller fel - eller är allting alltid lite av både ock?
Skicka en kommentar