En dag vaknar man och har ingenting att säga. Har man redan sagt allt, eller har ens syn på vad som är värt att sägas förändrats på något sätt? Jag vet inte. Jag vet bara att det har varit tomt och ödsligt. Det kan ha med källaren att göra, för där har jag varit. Det kan ha att göra med tvivel på det mesta, inklusive på om någon egentligen vill läsa.
Och nu är jag här igen. Det enda jag vågar mig på är ett prövande Hoho? är det nån här?
För omväxlings skull vet jag precis cvad som ska skrivas imorgon, förresten.
8 kommentarer:
Jag är här! *hoar tillbaka* Och jag fattar preciiis vad du menar. :p
Nu kommer just jag inte kolla imorgon, men skriv gärna ändå så har jag något att läsa på måndag ;)
Jag är här. Men det visste du väl? :)
Jorå, jag fattar. Kanske är det så att när orden tar slut i pennan (jajaja, på knappbrädan, då), så är det ett tecken på att du behöver dina ord själv?
Men så länge du vill och orkar dela med dig av dina ord, så finns det någon här som vill läsa dem.
Kramar
Men jag som precis skulle hoppa in och hohoa på dig. Vad betyder det då? Fantastiskt att du då skrivit ett inlägg precis!
Klart jag är här. Vad trodde du?
Men hej. :) Allihop. *varm om hjärterötterna*
Jag är SÅ glad att du är tillbaka, jag har saknat dig och tänkt på dig. Mycket, mycket har jag tänkt på dig.
GLAD PÅSK min vän!
Visst, jag är här också - fast nu har jag tappat bort min bloggeridentitet - ack ja! Härligt att du skriver igen!
ÄH! Så dä våldsamt anonym behövde jag ju inte var bara för att bloggeridentiteten försvann!/ElsaB
Skicka en kommentar