koncentrerat, i gott och nytt sällskap, i två dagar, och varit effektiv och haft roligt samtidigt. Det är mitt jobb i ett nötskal, åtminstone när det är som bäst.
Återigen slås jag av hur vår samlade kunskap och erfarenhet skulle kunna fylla världshaven, och hur sällan vi låtsas om att det är så. Jag är stolt och glad över att få finnas där jag finns, så är det bara.
Kvällen tillbringdes hos vänner, och det var alldeles för länge sedan sist, och ändå som igår. Vin och brutal öppenhet. hållfasthetslära och igenkännande. Vi var katalysatorer, vänner och oförberedda samtalspartners. Inte vet jag hur det blir till slut, men jag tycker om dem båda, och ingenting är som det verkar vara, och om allt vore lätt så skulle det nte vara så innerligt svårt. Spontan kontakt med makens hand under bordet. Sa jag för mycket? Det tror jag inte. Kyssarna efteråt smakade konjak, påstod han.
4 kommentarer:
*fniss* När kyssarna smakar konjak långt efteråt, då kan det vara bra att kontemplera över vad rosenknoppen hävde ur sig. ;)
Vad bra det låter och vad gott med konjak!
-ME- : Vilken rosenknopp?? Vadå?? Va? Och nä, inte så långt efteråt. :)
Dammråttan: Jo, ju mer jag tänker på det, desto mer blir jag överens med mig själv om att det var bra. Jag drack (tyvärr) ingen konjak, det var nog mest en lyckosam kombination av andedräkt, gott rödvin, mörk choklad och kanske lite kaffe som fick konjaks-kyss-effekt.
rödvin, mörk choklad och kaffe - låter som en dröm :)
Skicka en kommentar