Morgonbön i kapellet.
Svårtuggad lektion -jag är ovan vid att inte nå fram, men det kanske föreläsaren också var, så det jämnar ut sig.
Oväntad bekräftelse.(Rodnar lätt vid tanken)
Och inför domssöndagen. Himmel och helvete, får och getter. Var går gränsen mellan det ena och det andra? Jag hoppas att den går rakt igenom mig.
Det blir tydligare om man istället för får som skall skiljas från getter tänker sig agnar som skall skiljas från vetet: Samma sädesfält, samma ax, samma frö, till och med. Agnar och vete. Skörden närmar sig, och jag skall äntligen få bli till det vete jag är ämnad att vara, det skall bakas ett bröd av mig och andra.
Tack för hjälpen. Tack för att jag slipper ta med mig skalet, det vassa, det som skulle fastna i halsen. Tack för att min snarstuckenhet, min ledsenhet och det andra som gör ont inte kommer att sitta fast vid mig ända in i evigheten. Den som klär av mig inpå bara kornet är min frälsare och vän, han som känner mig bättre än jag känner mig själv, han som ser på mig som en mamma ser på sitt nyfödda barn. Den domen längtar jag efter.
Svårtuggad lektion -jag är ovan vid att inte nå fram, men det kanske föreläsaren också var, så det jämnar ut sig.
Oväntad bekräftelse.(Rodnar lätt vid tanken)
Och inför domssöndagen. Himmel och helvete, får och getter. Var går gränsen mellan det ena och det andra? Jag hoppas att den går rakt igenom mig.
Det blir tydligare om man istället för får som skall skiljas från getter tänker sig agnar som skall skiljas från vetet: Samma sädesfält, samma ax, samma frö, till och med. Agnar och vete. Skörden närmar sig, och jag skall äntligen få bli till det vete jag är ämnad att vara, det skall bakas ett bröd av mig och andra.
Tack för hjälpen. Tack för att jag slipper ta med mig skalet, det vassa, det som skulle fastna i halsen. Tack för att min snarstuckenhet, min ledsenhet och det andra som gör ont inte kommer att sitta fast vid mig ända in i evigheten. Den som klär av mig inpå bara kornet är min frälsare och vän, han som känner mig bättre än jag känner mig själv, han som ser på mig som en mamma ser på sitt nyfödda barn. Den domen längtar jag efter.
3 kommentarer:
Du skriver så fint om domen. Jag tänker på domen som river alla murar mellan människor som i "Guds kärlek är som stranden och som gräset". Så tror jag om domen, tror jag. :)
var på en underbart mysig gudstjänst idag. Vi var bara 7-8 st närvarande, men det var så intimt att få dela nattvard ihop! Man kände sig verkligen delaktig i något stort.
Tänk att det är advent nästa helg! Min favorittid på året - all förväntan och alla glädje, julsånger och ljus...
*kram*
Emelie: Ja. Tänk...!
lottebloggar: Det lilla i det oändliga, och det eviga i varje människa -det är stort. Kram.
Skicka en kommentar