Mitt livs kanske största förtroende

fick jag av en medmänniska idag, en som jag tycker mycket om, men inte känner så väl som jag skulle vilja. Det bara ramlade ut, och så låg det där mellan oss. Det låg där, men det var inte ivägen alls. Jag hoppas att jag förvaltar det väl. Jag är lite rädd, en aning förvånad och mycket rörd. Är det ungefär som det skall vara, tror ni?