måndag 3 november 2008

Måndag

och inget särskilt händer. Det bästa idag var att jag impade på Fritidspedagogen. Hon tyckte att jag Tog Mig Tid när jag hämtade Lillebror. Sent var det, och de hade gått till alldeles fel avdelning så jag fick leta ett tag. Sen, när jag såg honom, blev jag glad, förstås. Och vi skulle ju bara hem, och jag ville gärna ha med honom dit idag också.

Fritidspedagogen kan ju inte veta att Mamman på väg hem är en lycklig och alls icke stressad Mamma, att den stunden är den bästa, varje dag, och inte bara på måndagar. Att hämtandet är en sån bra stund att den, i sig, är värd lämnandet. Fritidspedagogen sa "Om jag hade varit i dina kläder hade jag tagit honom under armen och gått ut vid det här laget", inte översittaraktigt utan lite imponerat, bara, och jag svarade "Men då måste jag ju bli arg först. Jag är inte arg. Jag är glad." Och han hade ätit citron och gurka till lunch, förresten.

Hur har ni det när ni är på väg, och medvandraren inte är på väg riktigt lika fort eller åt samma håll?

4 kommentarer:

-Maria N- sa...

Usch, det vill jag helst inte tänka på :(. Jag har alltid bråttom. Står och stampar i kapphallen och säger fula ord som bråttom, skynda och jamenkomigennudååå. Och se´n sätter jag iväg i vuxentakt så jag kan få komma hem nå´n gång. För det är sorgligt sällan vi ska direkt hem, nämligen. Det är alltid minst en mellanlndning. Jag är usel på att hämta :(

Ditt sätt låter toppen! Hejja!!!

Mamman på väg sa...

Men du är bra på en massa andra saker. Glöm inte det.

Dammråttan sa...

Oj,det är så olika. Jag lämnar mest och då är jag oftast lugn - numera. Vi har haft hysteriska morgnar, när inget går som det ska. De kommer ibland numera med, men oftast inte. De stora går åt sitt håll och jag och S har vår mysiga morgonpromenad till dagis, då sniglar ska upptäckas, hundar klappas och fåglar pratas om. Jag har insett att stressandet tar längre tid, när det gäller denna promenad, så jag "puffar" lite lätt, när det går för sakta, men annars rätt lugn, nu när jag tänker på det. Har som sagt inte alltid varit sådan. Det tog några barn för mig :)

Du får förresten självklart länka till mig. Hade tänkt fråga om det var okej med dig med, men nu bara gör jag det. Vill ju att fler ska få läsa dina ord!!

Anonym sa...

när jag lämnar har jag oftast god tid så det känns skönt. Hem kan det vara lite stressigare, men försöker att vara lugn. De andra barnen kommer ju in med egen nyckel och oftast hämtar jag dem först.