och han är för långt borta just nu. Där han är ramlade han över en diakon. Pappan långt borta förklarade varför han lämnade kyrkan, att han ju har en tro, men att den är diffus. Och dottern, som är jag, fick höra efteråt. Kanske var det därför han ringde -för att inför dottern, upprättad, på väg mot fullhet, avlägga sin trosbekännelse -den diffusa?
Han vet det. Han vet att han är Guds lille pojk, fast det är en visshet så skör att den bara tål att skojas om. Hon, hans dotter, som är jag, vet att den räcker. Att bräckligheten är det sista som överger människan, och att räddningen ligger däri.
Min bräckliga pappa, Guds lille pojk, min starka klippa, allt på samma gång: Kom hem, och bli frisk. Jag längtar efter dig. Det är jag inte ensam om.
5 kommentarer:
Din pappa, och hans sköra, ömtåliga tro, finns med i mina böner idag.
Hej.
Var ju på konserten med Peter Jöback och hörde denna vackra låten. Tänker på dig när jag hör den. Vet inte riktigt varför. Jag blir liksom varm. Hoppas du tycker om texten.
MIN BÖN
Jag önskar att du finns, när vägen blir för svår.
Och hjälper mig och minns, du vakar vart jag går.
Håller mig i hand, skänker tröst ibland.
Visar vägen fram, fastän mödosam, till en plats till lyckans land.
Om det blir mörkt och kallt, jag ber om ljus inatt.
Som lyser överallt, om stjärnor ovanför.
Är dom att lita på? De värmer oss trots allt.
Dom är så rysligt små, dom faller ner och dör.
Lyser upp vår värld, trösten den är stor.
Följ med vår färd, om ni bara tror.
Vandra vägen fram, fastän mödosam, till den plats där lyckan bor.
Där ska vi mötas, sorgerna är glömda.
Och svarta minnen, dom var bara drömda.
Där är vi bara en liten barnaskara, som sträcker båda händer mot en himmel blå.
Vad finns det för ett råd, vi ber och hoppas på.
Vad är det som vi lär, att kärleken finns där.
Så skör som spindeltråd, det är lyckan vi ska få.
En vän att hålla kär.
Du som hör vår Bön, och gör vår värld så skön.
Trösta dina små, hjälp oss då och då.
Lycklig den som Dig kan nå.
Trösta dina små, hjälp oss då och då.
Lycklig den som Dig kan nå.
Du kan lyssna på youtube också. Kram domptörmamman=)
http://www.youtube.com/watch?v=CstV7P_wEH4
Hej på dig igen!
Vet du, du skriver så fint och just detta med din lilla pappa tar tag i mitt hjärta så jag vet inte vad jag ska säga....Kanske är det kärleken till min egen lilla pappa som gör att det blir så starkt?
Ja, jag vet inte. Vet bara att ni finns i mina tankar. Ofta!
Kram till dig! Och varma tankar och böner till Guds lille pojk också.
Tack, alla tre. Ni har fattat -det trodde jag ju. Han mår bättre och är hemma igen. Det är bra. Och det är advent -det är också bra.
Så fint skrivet. Kärlek.
Skicka en kommentar