Vilken liten mikrostorm det blev! Jag tittade, och kände mig gammal och lomhörd, så Text-TV fick hjälpa till med orden... för det blev snabbt viktigt vilka de var.
Varifrån kom stormen? är fortfarande min fråga. En kärleksskildring (eller två) var vad jag såg, snabbt smög den sig under huden, och inte har den tagit sig ut därifrån ännu. Inte vet jag mer om vem Selma Lagerlöf var -men jag såg hur hon gestaltades, och det var en njutning, varken mer eller mindre.
Ett är åtminstone säkert: Kristna liberaler har det funnits fler av än den här mamman. Jämställdhetsivrare också. Tack för att du haltade före, Selma.
2 kommentarer:
Såg inte Selma, jobbar mest hela tiden just nu (ja nu är jag lite gnällig)
tack för dina kommentarer inne hos mig! GOTT NYTT ÅR!!! *kram*
...visst var det bra att hon inte var så himla duktig och orkade med att säga allt hon ville i nobeltalet. Jag gillar människor som är människor, mer och mer förstår jag det. Inte bara stegen haltar i livet.
Skicka en kommentar