Just nu väntar jag, som alltid, på min frälsare och vän, men det var inte det jag ville säga, märkligt nog, utan något sådant här:
Jag sitter där i min källare och undrar över mina val och min längtan. Jag har fått en ficklampa och man vet att många, eller några, väntar däruppe.
Så tänker jag på Mannen -han som varken är rockstjärna eller atomfysiker, varken lejontämjare eller fotomodell. Han som står stilla ooch håller om, varje gång, han vars första blåa oljerock fortfarande låter mig minnas sin särpräglade doft. Källaren vet han knappt om den här gången -han tar det som det är, bara, han är där jag är, och håller om fast han inte vet varför det behövs, älskar fast han är trött och utarbetad, finns nära fast jag är febervarm och klibbig och hans är den enda närhet jag han tänka mig. Han som tror mig när jag säger att jag behöver hans händer över min rygg. Han som inte säger "samla dig" utan bara viskar "sov, du" och menar det. Han som säger "såja, lilla vännen, det blir bra" och gör det till ett löfte och en innerlig önskan på samma gång.
Vad väntar jag på? Vad är det som inte finns i de där händerna? Jag vet inte. Jag går upp nu, och han går med mig, Mannen som jag är måttsydd för, han som har en halsgrop gjord för min huvudform. Vardagen är full av ömhet, och jag har missat det alldeles.
5 kommentarer:
Så vackert och varmt skrivet, en fröjd att läsa. Frangipani.
Å, så fint! Vad glad jag blir, för jag känner att det finns en alldeles levande varm människa där hos dig. Han låter toppen! Ibland är det läter att hjälpa, utan att dela.
Så fint du skriver. Dina ord andas kärlek! Jag tänker på dig!
Jag tror jag älskar din man! :)
Frangipani: Välkommen in, du är efterlängtad. :)
Dammråttan: Ja, han är levande och varm. Det gör mig glad att du blir glad. :)
Emelie: Ibland är det bra att någon annan benämner ens kärlek -tack.
Ullet: Älskar du honom också?? Vänta tills du träffar barnen! Det bådar gott, detta... :D
Skicka en kommentar