tisdag 16 december 2008

Svårt

var det idag. Som vanligt serveras ni inga detaljer. Mamman, på väg att slitas itu av olika viljor och lojaliteter, var sin allra bästa version av lokalpolitiker. Det tog mer tid än motsvarande möte någonsin har tagit, och det mynnade ut i ett o-fattat beslut, men den lilla hop som vi utgjorde tog sig all den där tiden, ställde alla frågorna och bjöd på all sin samlade tankekraft. Ledsna människor mötte vi idag -och hur mycket vi än skjuter på ställningstagandet som vi måste göra, så anar jag att de kommer att fortsätta vara ledsna efteråt. Den aningen skär igenom kroppen som en bandsåg, och paradoxalt nog gör det mig glad. Dagens bön är det läge för nu.

Gud
Låt makten göra ont i mig
Låt smärtan hos den jag möter
kännas även i min kropp
Låt mig inte slippa undan
Lär mig din väg.

1 kommentar:

helene sa...

Det är den insikten jag önskar att alla som sysslar med politik - oavsett nivå - skulle ha.
Ibland måste man göra folk ledsna, men så länge man inser att man gör det, och så länge man med rak rygg och öppna ögon fortfarande vågar möta dessa människor i deras verklighet, finns det hopp för världen.
Du är bra, du.