...och allt är väl. Det är märkligt hur en enda människas frånvaro, och samma människas närvaro, kan göra skillnad. Märkligt, och underbart.
Om det gäller den människa jag just nu tänker på, så kan det vara så att det också gäller universellt. Att vi gör all skillnad i världen för någon, eller några, eller många, helt ovetandes. Skillnaden mellan skrynkliga lakan och vassa tankar, och en god natts sömn. Skillnaden mellan trasig hud, och hel. Skillnaden mellan sedd och osynlig, mellan livrädd och trygg. Mellan att ha gått vilse och att komma hem.
Tänk om det är så? Att det är allas gåva och allas börda, förmågan att göra skillnad? Gud, låt oss bära den med ödmjukhet, på öppna händer, och gå för att möta varandra i ljudlöst mjuka sandaler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar