Men om jag vill, då?
Om jag inte kan, men vill?
Om jag vill mot allt förnuft.
Om jag med smak av tårar längst bak i munnen
försöker utan resultat
för att jag vill?
För att det inte spelar någon roll.
För att viljan är det enda som finns kvar.
För att viljan döljer hopplösheten
med sin kropp.
Går du med mig då?
2 kommentarer:
Heeej! Trivs du med bloggande då?
Jag får nog läsa lite bakåt för att kunna hänga med. Tack för inbjudan! :)
Ja, jag trivs -jag tror verkligen att det var precis vad som behövdes: En blogg. Tack snälla för puffen!! :)
Skicka en kommentar