i kyrkan, för att Den Såriga så gärna ville det, har vi haft ikväll, och hon blev glad. Hon blev så glad så att det syntes. Skratt och mat och ovanligt lite allvar blev det, men hon sammanfattade alltihop, alldeles själv. Här är orden, de är inte mina utan hennes:
"Tänk, va, egentligen är det ju människorna som är det viktiga. Människorna. Och värmen."
Det var bara det för ikväll. Imorgon skall jag göra vägarna osäkra. Road-Kill kör. Jag läser kartan.
"Tänk, va, egentligen är det ju människorna som är det viktiga. Människorna. Och värmen."
Det var bara det för ikväll. Imorgon skall jag göra vägarna osäkra. Road-Kill kör. Jag läser kartan.
4 kommentarer:
Visst är människorna de allra viktigaste, viktigare än allt, typ.
och du, kör försiktigt. Det skulle visst vara halt idag.
SÅ sant! Kör försiktigt!
...läste din bön längre ner:
"Gud, låt mig bli brukad. Fläta in mig i ditt nät, och låt mig göra något möjligt. Använd mina armar för någon annans räkning, och låt mig falla tillbaka i en famn som tar emot. Lär mig släppa taget och våga falla, och låt mig komma tillräckligt nära för att se alla famnarna. Många famnar. En enda kropp."
Nu har du fått bönesvar!
emelie: Tack. Jag kartläste bara, vi skulle till Ullared och hamnade i Halmstad, men bortsett från det var väglaget bra.
dammråttan: Vårdslös konumtion har jag gjort mig skyldig till, förvisso, men Road-Kill körde fint.
Farmorsan: *ler från öre till öra* Det där insåg inte jag utan din hjälp. Välkommen tillbaka.
Skicka en kommentar