onsdag 22 oktober 2008

Sorgsen, i färd med att avstå


sitter jag här, fast jag borde sova. Jag vet att det är klokt, att man inte ska åka långt och sova borta när kinderna är feberrosiga och man har otur när man tänker. Jag vet det -men varför kan jag inte vara oförnuftig längre? Nu är det så där igen, att jag vill, men inte kan...

Andra funderingar är:
Kan man älska för många för mycket, och vad händer sen? (En gammal goding i repris, just den.)

Hur kunde Rymdblomman veta att jag skulle vara hemma just när hon ringde, och att jag skulle bli så glad? Och vad behöver Rymdblommor för att växa och må bra, och när skall hon få det, och av vem?

Vad skall en Storebror göra utan cykel på en cykelutflykt, och varför skulle han förlåta oss?

Kan en mamma vara på väg till sin egen bit av dubbelsängen utan att passera Dusch, fastän allt är feberklibbigt?

3 kommentarer:

Dammråttan sa...

Å vad tråkigt att behöva avstå något man vill, för att man är sjuk. Har inträffat allt för ofta senaste åren. I barnfamiljer har man en förmåga att dra på sig smittor vid fel tillfällen (säger inte att det är det som har hänt dig iofs). Krya på dig!

Anonym sa...

Jag har varit inne här och hälsat på ett tag nu, och tänkte att det är väl dags att erkänna och säga hej :-) !
Konstigt att nån man inte känner, utan bara råkat "springa på" kan säga/skriva saker så man bara känner åh, jamen jaa! Så exakt, träffa mitt i prick gång på gång...

Du skriver fantastiskt bra, och ja, jag kommer fortsätta kika in. och nu har jag ju sagt hej också ;-)

Kram på dej!

Mamman på väg sa...

Damråttan: Ja, det är tråkigt, och smittan kom, och jag vet inte varifrån, jag vet bara att den har stannat kvar. Tack för omtanken! :)

annam.4: Nu gjorde du mig plötsligt gladare. Kul att se dig här, och välkommen tillbaka! :)