onsdag 15 oktober 2008

Lillebror badade


och det väldigt lilla badrumsgolvet var täckt av en halv centimeter vatten. Han hoppade bomben i vackert rosa badvatten -De Efterlängtade hade skickat ett roligt paket med bland annat färgbrustabletter för badkar. Och jag stod där, och visste att jag borde uppbåda någon sorts irritation, men misslyckades. Lite villrådig var jag, och frågorna jag ställde mig var ungefär dessa: Hur långa ben har jag egentligen? Skall jag ta av mig strumporna nu, för att de inte ska bli blöta, eller sen, för att de har blivit det? Var är moppen? och, inte så mycket en fråga som ett stillsamt utrop, Men jag skulle ju bara kissa...

Och då log Lillebroren sitt bredaste grodpojkeleende och utbrast: Det är så himla _bra_ att jag plaskar i badkaret!! Och det var där, det gemensamma storskrattet. Bara att ge efter. Jag vet fortfarande inte riktigt varför det var så himla bra, det där plasket, men det är inget problem, det är bara vanlig intellektuell begränsning. Jag skall berätta när det går upp för mig.

2 kommentarer:

Ullet sa...

Men det är ju så det är, ibland är det bara så bra fastän det borde vara fullkomligt tokigt. Bara släppa efter och hänga med helt enkelt. :) Själv har jag varit älgmamma och pratat med älgröst hela morgonen, även på dagis och gissa om lillfisen var nöjdast i byn? Jomentjena! *Ler*

Mamman på väg sa...

Ja, älg har jag också varit -jag hittade på nån rövarhistoria till gonattsaga en gång om Storebror och Lillebror och alla de kände och en ridtur på en snäll älg. De band fast sig i hornen med kolasnören har jag för mig. *ler tillbaka*

Tror att du gjorde dig som älg. Också. Allt klär en sönhet, vännen min.