...bör kanske också publiceras i min egen?
Jag har fortfarande inte körkort, men för åtta år sen, när vi väntade Storebror, övningskörde jag. På en liten slingrig väg utan mittlinje. Det var inte min idé. Jag råkade repa hela bilsidan på vägräcket. Det var bara början.
Maken, snäll som han är, sa: “Men, Mamman på väg, det är ingen fara. Såja, nu kör jag bilen tillbaka till början av kurvan, och så får du köra igenom den igen. Så du inte blir rädd.” Och så gjorde han det, utan att vara arg eller spydig eller nåt. Jag klarade kurvan! Jag fortsatte eftersom det gick så bra… och fick möte, av en beige Volvo som körde i 90 km/h. På ren reflex svängde jag åt höger. I diket. Bilen åt gräs och vi satt där på vägkanten som Josef och Maria på väg till Betlehem med havererad åsna.
En snäll bonde i röd pickup drog upp oss, efter att ha övertalat mig att låta honom göra det -jag kunde inte köra, men jag kunde inte tänka så bra heller, så det jämnar ut sig. Eller nåt. Alla har skrattat åt mig ända sen dess, med korta uppehåll för att hämta andan.
Jag har fortfarande inte körkort, men för åtta år sen, när vi väntade Storebror, övningskörde jag. På en liten slingrig väg utan mittlinje. Det var inte min idé. Jag råkade repa hela bilsidan på vägräcket. Det var bara början.
Maken, snäll som han är, sa: “Men, Mamman på väg, det är ingen fara. Såja, nu kör jag bilen tillbaka till början av kurvan, och så får du köra igenom den igen. Så du inte blir rädd.” Och så gjorde han det, utan att vara arg eller spydig eller nåt. Jag klarade kurvan! Jag fortsatte eftersom det gick så bra… och fick möte, av en beige Volvo som körde i 90 km/h. På ren reflex svängde jag åt höger. I diket. Bilen åt gräs och vi satt där på vägkanten som Josef och Maria på väg till Betlehem med havererad åsna.
En snäll bonde i röd pickup drog upp oss, efter att ha övertalat mig att låta honom göra det -jag kunde inte köra, men jag kunde inte tänka så bra heller, så det jämnar ut sig. Eller nåt. Alla har skrattat åt mig ända sen dess, med korta uppehåll för att hämta andan.
4 kommentarer:
Hej!
Jag ramlade precis in på din blogg och insåg precis att det är en pärla jag missat.
hit kommer jag nog återkomma fler gånger. :)
Bra, att du fick kunskap om att vägen har diken!
Farmorsan
*haha* Du brädar mig med hästlängder. Det känns nästan lite skönt ;)
Emelie: Dito!
farmorsan: Just då erfor jag det väldigt påtagligt. *s*
hosanna: Det är inte i många grenar man slår dig med hästlängder!! Och vad bra att något nästan känns lite skönt, trots allt.
Skicka en kommentar