för min skull och för några fler. Jag hade privilegiet att läsa texterna, och lärde mig något under tiden: Man kan lyssna med stämbanden.
"Jag är snäll och tam" sade han om sig själv, den Allvarsamme, men över förkunnelsen vilade inget tamt. Någon gång ibland hamnar orden alldeles rätt. Han sade det högt, det jag alltid har vetat, men saknat ord för, att Ordet är något mer än det som ryms innanför bokryggar, att det är något annat. Att Ordet finns i Bibeln, men att Bibeln inte är Ordet.
Jag lät bli att säga det: "Du är min präst." Jag känner honom inte, för han är inte någon som låter sig kännas, men han är min präst, och jag vet inte om han skulle förstå vad jag menade om jag sade det så han hörde.
2 kommentarer:
Tror du inte? Att han skulle förstå? Och kanske bli glad tillochmed. Å andra sidan kanske det räcker för dig att du VET.
Damråttan: Jag berömde insatsen för dagen rätt rejält. *ler* Det tog han bra, fast han var tvungen att titta bort lite. :D
Skicka en kommentar