måndag 9 februari 2009

Min meningsmotståndare

förstår mig väl, och vi tycker mycket om varandra. När vi har riktig tur så översätter den ena det den andra säger så att det låter klokare och mer begripligt. Jag vill att det går honom väl i livet. Ibland vill jag till och med att det går honom väl i politiken, men det talar jag inte om.

Det är som om missförstånden och oviljan att förstå är grundpelare när det handlar om officiell politik. Som om man förutsätts njuta av att ett stort projekt är svårarbetat om man inte hittade på det själv. Som om personliga misslyckanden och sorger är något som skall ingjuta förakt och löje på andra sidan bordet.

Jag vägrar. Och, nä, det handlar inte om att älska fiender, det handlar om att se sina vänner där de är, och om att hålla av dem.

3 kommentarer:

Dammråttan sa...

Klokt och stort!

Anonym sa...

Du sätter fingret på något där. Ibland verkar det som att viljan att inte förstå är större än viljan att anstränga sig lite för att förstå vad man egentligen ville säga.

Det är så skönt när man kan samarbeta istället för motarbeta - även om man tycker olika.

helene sa...

Insiktsfullt! Vad världen vore annorlunda om alla politiker tänkte så.