mamman på väg. Jag är min blick och mina tankar, min famn och kropp och min längtan. Jag är inte vägen, men vägen är i mig.
För andra är jag en saccosäck, en plats att vila på, pannbiff med lök och en kall öl, fast jag trodde jag var skärvor, stelnade rester och grus.
Jag är sällskaplig och självständig, mjuk och skarp, varm och klartänkt sval någon gång ibland. Jag är lat och lojal, lyssnande och ordrik, och jag är inte mina handlingar.
Jag är ett Guds barn. Idag kan jag säga det högt.
Vill du fylla på, du som känner mig väl eller en aning?
Och vem är du som läser?
Ge mig ögonblicksbilden för dagen, och skriv om du vill, oavsett du brukar eller ej.
9 kommentarer:
Varm och klartänkt skriver jag under på. Och lägger till nyanserad, lyhörd och prestigelös. Du är en sådan som går till mötes. Men jag känner dig inte så väl.
Vem jag är vet jag inte riktigt hur jag ska kommunicera idag... Jag kan vara charmerande under rätt omständigheter, men uppfattas som reserverad innan man lär känna mig. Melankolisk, men med humor. Sanningssökande, känslig och emellanåt trotsig.
Jag är trött, sårad, skadad, vingklippt. Jag är stark, självständig och vacker. Min sorg har tusen färger och min glädje också. Jag bär ett öppet hjärta, och min hud är alldeles för tunn, fast så vill jag ha det.
Jag drömmer om vila, men kan inte fly från mig själv.
Ja, så är det nog idag.
För mig är du närhet, trygghet, vänskap. Du är en ordrik och tyst famn.
Detta kan jag säga utan att ens ha träffat dig...
Jag? Jag är den jag är, om än inte alltid den jag ville vara.
För mig är du stark, ärlig och rak kvinna; du är alltid närvarande just där du är och du tar ställning och törs stå för det även om det kan uppfattas som obekväma åsikter. Jag beundrar dig och önskar att jag vore mera som du.
Själv är jag - just idag - en kompetent ingenjör, som effektivt löst ett antal problem på jobbet åt flera andra; jag är den bästa mamman i hela världen åt barnet som somnat i mitt knä och jag är en jämbördig partner till Mannen i mitt liv. Just idag...
En ögonblicksbild som inte är inlindad i poesi: Jag sitter i en ny pyjamas (jag som aldrig använder det), klockan är lite efter sju och jag har varit vaken en halvtimme. Tjugo i sju vaknade jag, av mig själv, pigg. Beror på att jag somnade före åtta igår och sov hela natten. Och i köket sitter lilla R och vrålar "Mamma! Maaamma! Mamma?? Mamma, jag PRUTTADE!"
Ja. Godmorgon.
Abigail: Ja, jag är en som går till mötes, och jag vill känna dig mer än jag gör.
Emelie: Vi har likadan hud.
Helelen: Stora, varma ord. Jag lyssnar på dem, och stämmer in i dina om dig själv.
Nen Na: *tappar andan* Det är ömsesidigt.
-ME-: Glad att du sov, och, jo, gomorron!!
Jag idag? Stressad, upprörd, frustrerad, besviken och tacksam, tillfreds, välsignad och älskad. Samtidigt. Men det känns faktiskt inte så förvirrande som det låter...
Jag är kall och jag är varm.
Jag är rädd och jag är ivrig.
Jag är lojal och jag är komplicerad.
Jag är enkel och jag är förbryllande.
Jag är smält is och jag är en stilla bris.
Jag är en rytande storm och jag är en smekande våg.
Jag är nära och jag är ensam i min själ.
Jag är fylld av erfarenhet, smärta, klokhet, trots och barnslighet.
Jag har hittat många pusselbitar och jag är fortfarande lite vilse. Jag är full av kärlek och jag är tom.
Jag är en medresenär som dras till dig, till dina ord, till din vänlighet, din klokhet och din värme.
Du är för mig en källa av liv jag inte kan vända blicken ifrån.
Du är för mig en medmänniska jag finner mig intresserad av, attraherad av och som jag känner en oinbjuden längtan att lära känna......
Miriam: Nä, det låter som om det går ihop rätt bra det där -jag känner igen mig ganska mycket.
Erindriel: För att längta behöver man ingen inbjudan -men du är så välkommen. :)
Skicka en kommentar