denna söndag, som är Fastlagssöndagen, var villkorslöst tjänande klätt i ord, varken mer eller mindre. Tänkte att ni kanske ville veta.
Mamman som är jag pratade med en ny och bräcklig vän. Han ville inte ha någon semla, så han åt kanelbulle istället. Det går också bra. Det är... Jag vet faktiskt inte vad som är det viktiga med kyrkkaffet. Idag var det viktigt att han kom dit, att vi fick dela nattvarden, och kanske var det också viktigt med en hand på hans axel under förbönen, det vet inte jag.
Den såriga fck post som gjorde ont. Hon tog med sig broschyren och bad mig läsa. Livets Ord är fortfarande samma gamla Livets Ord. Tro inget annat. Det jag läste i den där nya, fräscha broschyren var att kristna som är sjuka är det därför att de inte är tillräckligt starka i tron. Inget nytt under solen, men några nya strimlor i papperstuggens behållare.
1 kommentar:
Innebar det att du kan lämna myrorna bakom dig, eller kliar de fortfarande?
För övrigt är papperstuggare bra just till sådant. Ibland tror jag att det var just därför de uppfanns; inte bara för att strimla ner skräpet, utan för tillfredsställelsen i att se dylikt elände strimlas i bitar.
Skicka en kommentar