tisdag 6 januari 2009

Godismamman

har lutat sig över köksbordet och sagt något jag inte visste, någon sorts sanning var det. När hon gjorde det trängde hon för en stund ut Pappan från både blogg och tankar. Tänk att hon finns! Tänk att det kan vara så som det just nu faktiskt är... Och jag är arg och glad, och jag vill att allting skall bli bra. Hon vågar tänka två dagar framåt i taget, jag vågar lite längre, och jag kan se något fint resa sig ur gruset. Det kan vara enkelt när det är svårt -det är min hela slutsats just nu.

Ja, och pappan -han mår bra. Han har läst bok idag, och suttit uppe nära fönstret utan syrgas. Om jag säger att han är ute ur skogen så är min okvalificerade gissning att han snabbt irrar sig in igen, så därför är jag tyst, bara. Men tacksam. Det är inte så dumt att vara vaken och titta på en sovande människa som man älskar. Det har jag fått vara med om.

5 kommentarer:

Emelie sa...

skönt att höra att din pappa mår bättre!

Dammråttan sa...

Nä, men jag hade ju helt fel. Här finns ingen ordverifiering. Vad konstigt. Jag lyckades inte lämna kommentar igår, men det kanske inte berodde på det. Lyckades inte i Ullets heller, om jag inte var anonym, kom jag på sedan (och hon har inte ordverifiering). I dag verkar det dock funka (eller, jag har ju inte försökt skicka ännu såklart. Känns som att det spökar när jag ska kommentera iblnad. Menjag har ju en dator som fungerar i alla fall ;) Skönt att höra att pappan mår bättre!

Anonym sa...

Du skriver så vackert och med såå mycket känsla. Jag blir trött (det är natt), rörd, eftertänksam, engagerad, sorgsen, glad, inspirerad och varm inombords. Skönt att din pappa mår bättre, hoppas du får lite ro nu. Kram G

Ullet sa...

Älskade älskade vän! Vad händer när jag inte varit med? Mitt hjärta blöder för dig sötaste raraste människa som stöttat mig så mycket och så är jag inte där nu. Käraste!

Mamman på väg sa...

Emelie: Ja! *nickar bifall*
Damråttan: Skall vi säga, kanske, att jag gjorde en snabbutryckning? Man ser ju inte den där rutan i sin egen blogg, och jag missleddes att tro att det jag inte ser inte existerar... *rodnar*
G: Men är det du?? *glad* Ro hit med en soffa!!
Ullet: Johodå, du är här, vare sig du vet om det eller ej, och det är bättre nu.