Pappan har sovit och vaknat och skojat och kommit ihåg saker och träffat både Storebror och Lillebror på egen begäran. De blev inte rädda, kanske för att han sa åt dem att låta bli?
Om biskopen i Stiftet får ta emot ett lite annorlunda samtal någon gång den närmsta tiden, så beror det helt och hållet på att Pappan fortfarande är helt inställd på att mamman, på lång och slingrig väg mot vigningstjänst, skulle vara hjälpt av hans kraftfulla verbala eldunderstöd i antagningsprocessen. "Jag skall ringa till Biskopen", mullrade han, "och jag skall slå näven i bordet, och jag skall tala om för honom att jag har en _god_ dotter." Dottern som är jag låter meddela att hon är gladare över avsiktsförklaringen än hon tror att hon skulle bli för handlingen i sig. Prästen, i sin tur, försäkrade att Biskopen är rätt man att ta emot precis ett sådant samtal. Nyfikenheten vaknade genast: Har det månne hänt förr?
Prästen, ja, Prästfamiljen var där ikväll. Honungskonungen och Bidrottningen ringde och bad oss vila våra fötter i deras hus. Det gjorde vi. Fötterna mår väldigt bra, och resten av oss också.
7 kommentarer:
vem vet, kanske hjälper det? tanken på antagningen skrämmer livet ur mig.
Förresten bloggar jag under lösenordsskyddad blogg numera också, men måste bjuda in via mail för att människor ska få tillträde. Skulle gärna ha dig där som läsare. om du vill, finns jag här; emelie[punkt]hjerth[at]hotmail[punkt]com
Kram och godnatt!
Så skönt!
En pappa som mår bättre och vilade fötter - det låter som att det ljusnar?
Biskopen skulle säkerligen förstå tanken med samtalet, och förmodligen se det både som en stor kärleksförklaring från far till dotter och en stor kärleksförklaring från människa till människa.
ps. kika in hos mig. överraskning väntar *ler stort*
Oops, det är illa när jag inte kan min egen mailadress ;)
det ska vara _ istället för . mellan mina namn... sorry :)
Jaaa. Ring Biskhoppen! Det är en kul kille, tror jag. Jag minns särskilt en, fast han kanske aldrig blev Biskhopp, nu när jag tänker på det. Men han var en kul kille. Han citerade alltid någon annan. "Ta vilken teolog som helst. Ta t ex Luher." sa han och skrattade åt sig själv. För det var någon annan som alltid hade sagt så. Och för detta minns jag honom. För att ha citerade den där andre, som jag glömt namnet på.
Ring Biskhoppen och säg: "Hej, jag är på väg att bli Biskhopp. Biskhoppen på väg... :D" ;)
mina tankar och böner finns hos dig och din familj! Härligt att höra att det finns lite kraft kvar - och vilja. Så länge det finns vilja finns det hopp!
Skicka en kommentar